Stadsdelen Björlanda, på ön Hisingen i Göteborgs kommun (figur 1), har länge varit en plats som engagerat arkeologer, till följd av den rika förekomsten av fornlämningar. Här finns bland annat förhistoriska boplatser och gravar från stenåldern till järnåldern.
Under sommaren 2018 undersökte Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ en boplats i Kvisljungby på sydvästra Hisingen (figur 2). Boplatsen har i fornminnesregistret beteckningen L1970:7105, men är också känd som Björlanda 297. Som ett led i nybyggnation av bostäder vid platsen för lämningen fick Rio Göteborg i uppdrag av Länsstyrelsen att dokumentera och ta bort de arkeologiska lämningarna inom delar av Björlanda 297. Delar av platsen har också undersökts tidigare av bland andra Rio Göteborg, Göteborgs stadsmuseum och UV Väst.
Figur 1: Karta med Björlanda på ön Hisingen markerad med en svart ring. Sverigekarta från Lantmäteriet 2025.
Figur 2: Karta med Fornlämningen Björlanda 297 markerad med ring. Fornlämningskarta från Fornsök.
Fornlämningen ligger i dag 15–24 meter över nuvarande havsnivå och har därmed varit möjlig att befinna sig vid under större delen av förhistorien, men platsen har främst varit nyttjad under bondestenåldern och de perioder som arkeologer kallar tidig- och mellanneolitikum. Tidigneolitikum i Sverige infaller omkring 4000–3300 f.Kr., följt av mellanneolitikum från omkring 3300–2350 f.Kr.
Under tidigneolitikum låg Björlanda vid den östra stranden av det så kallade Syrhålasundet, även känt som Bronsålderssundet, som vid den här tiden delade Hisingen i två delar (figur 3). Kring detta sund låg ett antal boplatser med tidigneolitiska dateringar, bland andra Björlanda 297. Tidigneolitiska boplatser finns även längre österut, vid det så kallade Kvillesundet, men även längre västerut i skärgården. I och med landhöjningen omvandlades Bronsålderssundet successivt till odlingsmark.
Figur 3: För 6000 år sedan gick strandlinjen mycket högre än i dag, och boplatsen Björlanda 297 låg då alldeles invid vad som kallades för Syrhålasundet, eller Bronsålderssundet. Fornlämningen är markerad på kartan med pil och ring. Karta från SGU 2025.
När Rio Göteborg undersökte Björlanda 297 sommaren 2018 började vi med att med grävmaskin bana av en yta på cirka 3000 m2. I marken fann vi lämningar efter mänskligt påverkade jordlager, härdar, kokgropar för matlagning, andra typer av gropar och stolphål samt en mängd fynd. Fynden bestod främst av flinta men det förekom även bergartsföremål, keramik och brända djurben.
Från datering av kol, genom kol-14-metoden, från exempelvis härdar och kokgropar, kan vi se att människor periodvis befunnit sig på platsen från den yngre stenålder fram till yngre bronsåldern. Men fynd, dock endast ett fåtal, av flinta från äldsta stenåldern och keramik från järnåldern visar att människorna nyttjat platsen under ett ännu längre tidsspann. Björlanda 297 har med andra ord varit en attraktiv lokal under tusentals år.
Majoriteten av fynden från Björlanda 297 hittade vi inom ett och samma kulturlager, alltså ett jordlager som bildats av mänsklig aktivitet på platsen, och detta lager fick ID-nummer A117 (figur 4).
Figur 4: Undersökning av ett fyndrikt kulturlager. Lagret gräves ut i meterstora rutor för att kunna fånga upp spridningen av fynden och se om det fanns högre koncentrationer av fynd inom vissa delar av ytan.
Större delen av fynden som vi hittade visar, som tidigare nämnts, på dateringar till tidig- och mellanneolitikum och främst övergången däremellan, och kan kopplas till den kultur som arkeologer kallar för trattbägarkultur. Trattbägarkultur kännetecknas bland annat av en viss typ av keramik, kallade trattbägare (efter att mynningen påminner om en tratt), och flintföremål såsom spetsnackiga, tunnackiga och tjocknackiga yxor.
På figur 5 ser vi en keramikskärva som kopplats till trattbägarkulturen. Den utåtsvängda mynningen har dekorerats med snördekor. Snörornerad keramik kan dateras både till tidig- och mellanneolitikum, men var vanligaste under den senare delen av tidigneolitikum. Snörornerad trattbägarkeramik var relativt vanlig i Västra Götaland och flera fynd har gjorts på just Hisingen. Fynden från Björlanda utgörs av ordinära hushållskärl som kan ha använts som exempelvis vattenbehållare, kok- och/eller förvaringskärl.
Figur 5: En skärva från trattbägarkeramik med snördekor som påträffades i kulturlagret A117 inom fornlämningen Björlanda 297.
Flintmaterialet representerar också faser som övervägande hör till tidig- och mellanneolitikum och trattbägarkultur. Föremål av flinta som påträffats är bland annat knivar, skrapor och pilspetsar samt yxor.
Figur 6: En tvärpil som hittades under utgrävningen av Björlanda 297. Den tillhör typologiskt trattbägarkulturen.
Utöver flintan påträffade vi även två slipade yxor av grönsten (figur 7). Dessa är troligen också från yngre stenåldern, båda hittades i kulturlager A117, men dateringen är lite mer oklar utifrån deras typologi.
Vår expert på stenteknologi noterade att det finns väldigt lite avfall från tillverkningen av yxor, både av flinta och bergart, finns på platsen. Detta betyder att dåtidens människor inte har tillverkat yxorna vid just denna lokal, utan tagit med sig dem från en annan plats. Detta indikerar att stenåldersmänniskorna flyttade runt i landskapet, och kanske endast befann sig vid Björlanda 297 vid vissa tillfällen på året.
Figur 7: En av de två slipade grönstensyxorna som hittades vid utgrävningen av Björlanda 297.
Trots förekomsten av stolphål, det vill säga avtryck i marken efter konstruktioner som byggts med trästolpar, har vi inte med säkerhet kunnat påvisa några huslämningar. Antingen har spåren efter husen försvunnit, till följd av tidens tand, eller så har man endast haft enklare bostadskonstruktioner när man vistats på platsen. Tillsammans med resultaten från analysen av flintmaterialet tolkar vi Björlanda 297 som en tillfällig boplats under stenåldern, men att människor upprepat återvänt till platsen. Kanske var denna förflyttning säsongsbaserad, och att man återkom till Björlanda 297 under vissa tillfällen på året, för specifika händelser, eller för att nyttja en viss typ av resurser? Oavsett så är Björlanda 297 en spännande plats, och undersökningarna av lokalen har gett oss arkeologer ännu en pusselbit som kan hjälpa oss att förstå livet på Hisingen under den yngre stenåldern.
Författare: Cathrine Färnström
En grönstensyxa från Björlanda 297.
camera_alt Cathrine Färnström
