En central bygd

De senaste åren har det gjorts flera arkeologiska undersökningar i Vårgårda, bland annat i form av förundersökningar inför utbyggnaden av motorvägen. Tack vare förundersökningarna hade vi ett gott underlag inför de stora boplatsundersökningarna, som utfördes på de ytor som påverkades av utbyggnaden av E20. Vi visste bland annat att vi troligen skulle stöta på ett stort antal boplatser med flera spår av hus. De flesta boplatsspåren har kunnat dateras till järnålder, men med all sannolikhet har människor bott i Vårgårdatrakten ända sedan stenålder.

Även innan de stora boplatsundersökningarna i Vårgårda inleddes för ett par år sedan var trakten välkänd på grund av de stora antalet fornlämningar som går att se ovan mark. Det rör sig framför allt om gravar och gravfält, till exempel det välkända gravfältet Lundskullen och hällkistan Jättakullen som båda ligger i närheten av Södra Härene kyrka, strax norr om Vårgårda. Det finns också flera högar, stensättningar, hällristningar och områden med fossil åkermark i landskapet runt Vårgårda. De är alla exempel på fornlämningar som skvallrar om att området har varit bebott av människor under lång tid.

Trakterna runt Vårgårda är bördiga jordbruksmarker, och dessutom rinner både Säveån och Nossan genom landskapet. Floder och åar kan betraktas som förhistoriska motorvägar – Vårgårda måste ha varit en central bygd!

Utgrävningarna

Under 2021 och 2022 genomförde Rio Göteborg i samarbete med Göta Arkeologi stora utgrävningar av boplatsområden längs med E20. Etapp 1 som genomfördes under 2021 berörde ett antal boplatser längs med motorvägen i höjd med Vårgårda, fram till samhällets norra ände i höjd med Rasta. Etapp 2 som genomfördes under år 2022 kallades Vårgårda-Ribbingsberg och berörde ett antal boplatser från Rasta i söder till Fötene, strax söder om gården Ribbingsberg, i norr.

Under utgrävningarna var målet att hela boplatserna skulle undersökas, och vetenskapligt fokus låg bland annat på att ta reda på så mycket information som möjligt om de huslämningar vi hittade. Vi vet att människor bodde i långhus, och att det också fanns många andra byggnader på en gård. Hur såg de ut, hur var de byggda, hur stora var de? Vad använde man gårdens olika byggnader till? Det är exempel på frågor som vi hoppas kunna besvara i efterarbetet.

Under utgrävningarna togs också många jordprover, som nu analyseras för att ta reda på om det finns spår av växter som människor använt i förhistorisk tid. Om vi till exempel hittar brända sädeskorn i de jordprover som tagits från huslämningar, gropar eller härdar, så kan vi dra slutsatser om vad människor åt samt hur olika delar av boplatsen använts.

Husen i Vårgårda

Hittills har vi hittat spår av drygt 40 huslämningar på de boplatsytor som undersökts inom ramarna för E20-projektet. Förutom E20-projektet har flera andra arkeologiska undersökningar gjorts i och runt Vårgårda de senaste åren. Totalt har arkeologer hittat spår av drygt 80 förhistoriska hus i Vårgårdatrakten. Det är mycket, särskilt med västsvenska mått mätt! Det är ett stort tillskott till kunskapen om Västergötlands förhistoria.

Spåren av förhistoriska hus syns i form av mörka avtryck i marken, så kallade stolphål. Det är stolparna som höll upp tak och väggar i förhistoriska hus som brukar lämna synliga avtryck efter sig, och det gör att arkeologer brukar kunna räkna ut hur stora husen var. Ibland kan man även se spår av husens ingångar och rumsindelningar.

De flesta husen har kunnat dateras till olika delar av järnåldern, och allra flest hus verkar ha byggts under romersk järnålder, år 0 – 400 efter Kristus. Men vi har också påträffat spår av hus så gamla som den sista fasen av bondestenålder, ca 2300–1800 år före Kristus.

Dateringarna pekar mot att Vårgårdatrakten var som mest intensivt bebodd under romersk järnålder, men det kan också betyda att människor bodde på andra platser tidigare i förhistorien – platser som ännu inte undersökts av arkeologer.

Vissa av huslämningarna är något yngre än romersk järnålder och har daterats till folkvandringstid, ca 400 – 550 efter Kristus. Ett av de allra största långhusen som påträffats under våra utgrävningar är just från folkvandringstid och visade sig vid utgrävning vara inte mindre än 46 meter långt.

Under yngre järnålder samt i början av medeltiden anlades förmodligen många av de gårdar som ligger kvar på samma ställen än idag, och det är därför arkeologer sällan hittar spår av långhus från till exempel vikingatid.

En förhistorisk motorväg?

Under utgrävningarna av Etapp 2, Vårgårda-Ribbingsberg år 2022 hittades förutom boplatslämningar även spår av hålvägar. Det är förhistoriska vägsträckningar som ibland syns än idag i landskapet, som en slags fördjupning eller fåra. I det här fallet löpte två vägsträckningar parallellt med dagens E20, och de syntes först efter att vi banat av matjordslagret med hjälp av grävmaskin.

Tre brunnar

Det är relativt ovanligt att hitta spår av brunnar på arkeologiska utgrävningar – särskilt brunnar som visar sig ha använts i förhistorisk tid. Längs E20 genom Vårgårda har vi hittills hittat spår av tre brunnar. De syns när vi banat av matjordslagret som stora mörka fläckar i marken. När brunnen kanske sinat eller gården övergivits kan brunnen ha fyllts igen medvetet, och fyllnadslagren kan förse oss med värdefull information. Vi har kunnat skönja flera olika lager i brunnarna och ur dessa har vi tagit jordprover.

Ett matigt fynd

I botten av ett stolphål som tillhörde ett långhus från folkvandringstid (ca 400–550 efter Kristus) hittades ett oväntat fynd – en förkolnad klump som visade sig vara rester av ett förhistoriskt bröd! Klumpen skickades på analys och visade sig mycket riktigt bestå av cerealier, det vill säga sädeskorn. Vi vet inte hur eller varför brödet hamnade i botten av det hål där det under folkvandringstid stått en stolpe som hållit uppe en del av långhuset, men en teori är att det rör sig om ett husoffer.

En handelsplats vid Säveån?

Den sydligaste boplatsen som undersöktes inom E20-projektet är en yta med spår av hus och järnframställning, alldeles vid Säveåns bank strax söder om Vårgårda. Där hittade vi rester av ett långhus, ett fyrstolpshus, ett grophus och flera härdar. I några av härdarna verkar det som att man har bearbetat järn. Dessutom hittades ett fascinerande fynd som vi tolkar som en så kallad probérsten. En sådan har använts för att testa äktheten i silver. Probérstenen är gjord av skiffer och hittades i botten av ett grophus. Från grophuset har vi ännu inga dateringar men liknande huslämningar brukar vara vikingatida. Kan det vara spår av en handelsuppgörelse som skett någon gång under yngre järnålder?

Guld från kontinenten – ett gåtfullt detektorfynd

Under utgrävningarnas gång har alla ytor sökts av med metalldetektor. Det gör vi för att hitta eventuella metallfynd som ofta ligger i matjorden. De kan ha dragits runt av plogen i modern tid, och är ofta svåra att upptäcka med blotta ögat när vi banar av jorden med hjälp av grävmaskin.

Många metalldetektorfynd visar sig vara mynt, knappar och annat som ”bara” är ett par hundra år gamla. Men det finns också exempel på ovanliga och intressanta metallföremål som kan berätta mycket om de förhistoriska boplatser vi undersöker.

Ett sådant fynd är vad som tolkas som ett förgyllt, emaljerat beslag eller lock till en sigillask. Den har fortfarande inte fått en exakt datering, då det har visat sig svårt att hitta andra exempel på fynd som ser ut precis som vårt. Det är dock med all sannolikhet inte tillverkat lokalt, utan har troligen förts till Vårgårda från den europeiska kontinenten eller möjligen från Brittiska öarna. Än så länge vet vi inte exakt hur gammalt föremålet är – det skulle kunna vara från romersk järnålder, men det skulle också kunna vara flera hundra år yngre.

En sak är dock säker – vi hade aldrig hittat föremålet utan hjälp av metalldetektor!

Vad händer nu?

Under 2023 pågår arbetet med att sammanställa rapporter från Etapp 1 och 2 av de arkeologiska undersökningarna inom E20-projektet. Bland annat pågår arbetet med att analysera jordprover för fullt. Vi väntar på de sista kol 14-dateringarna, och dessutom sker analyser av de fynd av keramik som gjorts i fält. När allt arbete är färdigt kommer resultaten även att kunna publiceras i form av en vetenskaplig fördjupning.

I olika delar av fältarbetet deltog arkeologer från Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ och Göta Arkeologi (tidigare en del av Västra Götalandsregionen), men också kollegor från Göteborgs Stadsmuseum och Västergötlands museum. Vi har dessutom haft god hjälp av specialister på keramik, järnframställning och metalldetektering. Tack till er alla för gott samarbete!

För mer information om fältarbetet i Vårgårda – kika gärna in på Rio Göteborgs samt Göta arkeologis instagramkonton: (länkar)

Arkeologikanalen producerade även en film om 2022 års fältarbete i Vårgårda:  https://www.youtube.com/watch?v=J0cJxm0NBd0