Tomt 69
Hökaren John W. …nder äger tomten 1799.
Enligt mantalslängden från 1816 äger F.d. Traktören Joh. Fred. Bauman huset, sju personer bor på tomten. Dels hustru, dottern Albertina, pigan Maria C. Olsson, Coopverdie captain J. A. Sandegren, dels hustru, pigan Sophia Bellander.

Tomt 70
Tunnbindare gesällen D. J Schakow äger tomten 1799.
I 1816 års mantalslängd står Båtskepparenkan Catharina Nyman som ägare till huset. Det bor 4 personer på tomten. Pigan Fredrika Stenberg, Klampareenkan Britta Lundqvist samt dottern Anna.

Tomt 71
Hustrun Britta Christ Ottheker står som ägare 1799.
Mantalslängden 1816 omnämner Coopverdie skepparen B. Törning som ägare till huset. Tre personer bor på tomten. Dels hustru, dels pigan Christina Westerberg.

Tomt 72
1799 äger Segelsömmaren Carl Mårtensson huset.
Enligt 1816 (Mantalslängd) äger fortfarande Segelsömmaren Carl Mårtensson halva huset. Det bor 17 personer i byggnaden. Tre underåriga söner och en underårig dotter, dels hustru, sonen Niclas, dottern Johanna, gesällen P. H. Neuman, lärogossen C. H. Leiditz, hushållerskan C. Norman, drängen Jan Jansson, drängen Nils Börjesson, drängen Anders Andersson, pigan Christina Granberg, pigan A. Hallenberg och pigan C. Pärsdotter.

Coopverdie skepparen G. Ekelund, äger den andra halvan av huset under förestående nummer. Det bor 24 personer i huset: dels hustru, sonen Carl Gustaf, dottern Ulrica, coopverdie captain C. M. Fritz, två underåriga söner, dels hustru, dottern C.P. Hjerstedt, svärmodern A. Neÿs, pigan B. M. Hellander, dito skepparen Hans Kullberg, en underårig son och två underåriga döttrar, dels hustru, pigan B. C. Norberg, Skomakarmästaren C. J. Sundbom, två underåriga döttrar, dels hustru, lärgossen B. Svensson, lärgossen Carl Nilsson samt pigan Anna Krusk.

De yrkestillhörigheter som omnämns i mantalslängden speglar Masthuggets funktion som ”sailortown” där befolkningen på olika sätt bidrog till sjöfarten, antingen till sjöss (exempelvis coopeverdie kapten eller coopverdie skeppare) eller genom olika stödverksamheter på land såsom proviantering – alltså matproduktion till skeppen, reparationer, tillverkning av material såsom tunnbinderi, repslageri eller segelsömnad. Lastning och lossning av varor för import eller export utfördes bland annat av klampare vilka hanterade plankor och timmer för träindustrin. Tulltjänstemän fanns inte representerade i just detta kvarteret år 1816 men de övervakade arbetet i hamnen, en annan kategori är kvinnor (oftast änkor) som agerade hyresvärdinnor i hamnkvarteren, kanske var Båtskepparenkan Catharina Nyman på tomt 70 just en sådan person. Med begreppet – underårigt barn – menas de som ännu inte konfirmerats, alltså under 14 år.

På en av pirarna undersökte vi resterna av en byggnad, troligen ett hamnmagasin från omkring 1700-talets mitt eller andra hälft. Just denna tomt tillhörde den kände handelsmannen John Hall (1735-1802), som var Sveriges rikaste köpman vid denna tid. John Hall hade byggt sin förmögenhet bland annat genom av export av stångjärn, trä och tranolja. Han bodde inte själv på tomten i masthamnen, utan i det så kallade Hallska huset vid Östra Hamngatan. Han är även känd för att ha låtit uppföra Gunnebo Slott som sin sommarbostad. År 1807 gick handelshuset i konkurs och sonen John Hall d.y. dog utfattig år 1830 i Stockholm. Denna historia finns beskriven bland annat i en roman av Sophie Elkan  John Hall – en historia från det gamla Göteborg.

Utöver de ovan beskrivna tomterna och pirarna har vi undersökt flera ytor över stora delar av fornlämningsområdet, framförallt i samband med ledningsdragningar i gatumark. Därför har vi fått fram relativt små ytor, men samtidigt fått en ganska bra överblick på vad som finns bevarat och var. Bland annat har vi hittat rester av bebyggelse ovanpå järnvågspiren och lämningar efter flera tomter och pirar längs med Masthamngatan. Fyndmaterialet tyder på dateringar från tidigt 1700-tal till sent 1800-tal.

Nu är det december och ganska mörkt och kallt ute i fält, men arbetet pågår fortfarande och under 2022 kommer vi förhoppningsvis fortsätta att undersöka flera intilliggande ytor.

Fig 1.  På fotot syns tre olika masthamnar med totalt fyra pirar (centralt i bilden syns två pirar som gränsar till varandra). De två östra pirarna, till höger i bild tillhörde John Hall. Pirarna byggdes och byggdes ut i olika omgångar under 1700-talet. Med hjälp av historiska kartor och dendrokronologiska dateringar kommer vi kunna svara mer exakt på när de olika utbyggnadsetapperna ägt rum.

Fig 2.  Resterna av hamnmagasinet som hittades vid undersökning av den östra piren. Huset var byggt på stensyll och hade golvplankor av trä. På en del av plankorna låg det gammal tjära som smälte i solen vid undersökningen.

Fig 3.  Inmätningarna från undersökningen projicerade på en karta över området från år 1816.

Grävningen har blivit uppmärksammat av både radio (P4 Göteborg) och helahisingen.se.

Här bodde Hisingsbor för 11 500 år sedan. Arkeologer undersöker just nu på uppdrag av Länsstyrelsen fyra fornlämningar på Hisingen. Teamet har hittat yxor, gravar, huskonstruktioner och en stensättning:
— I den har vi bland annat hittat två gravgömmor med bränt ben, säger arkeologen Imelda Bakunic Fridén till HelaHisingen.se om en av fyndplatserna.

Stensättningen, Raä Björlanda 205, är beläget på krönet av ett bergsparti. I den har bland annat hittats två gravgömmor med bränt ben, några fragment keramik och en stor del flinta i en bergsskreva. Undersökningen i fält är i dagsläget slutfört och vi ska skicka prover på analys, där särskilt intressant är om riter kopplade till stensättningen kan ses och förstås.

Gravfältet, Raä Björlanda 592, är ett registrerat flatmarksgravfält med dateringar från förromersk järnålder. Platsen har tidigare förundersökts då bland annat en urnebrandgrav togs in, vi har sedan dess hittat ytterligare  sex gravar på platsen. Andra typer av arkeologiska spår, exempelvis kokgropar, gropar och stolphål har också hittats på platsen, dessa behöver nödvändigtvis inte ha med gravfältet att göra, utan kan eventuellt knytas an till den närliggande ”Röra boplatsen” (som undersöktes på 1960-talet, beläget under nuvarande Sörredsvägen) som bland annat är daterad till bronsåldern. Undersökningen i fält av gravfältsområdet är nu avklarad.

Boplatsområdet, Raä Björlanda 593, har flera brukningsfaser, från senneolitikum till järnåldern. Hundratals anläggningar har hittats och undersökts, som vittnar om att minst ett stolpbyggt hus har funnits här. Andra typer av anläggningar är härdar, kokgropar och gropar. Undersökningen i fält av boplatsområdet är nu avslutad.

Skivyxeboplatsen, L2019:6259, är en nyupptäckt Hensbacka boplats från mesolitikum. Fornlämningen ligger i nära anslutning till de tre ovannämnda fornlämningarna. Undersökningen av boplatsen pågår fortfarande, där bland annat kärnor, avslag, pilspets och en skivyxa har påträffats.

Under de senaste två veckorna har vi hunnit hitta resterna av en pir som sannolikt byggdes under mitten av 1700-talet och som enligt kartorna var i bruk fram tills 1900-talet. Fyndmaterialet är mestadels tidstypiskt för 1700-talet med kritpipor och ostindiskt porslin, men vi har även hittat en flätad mjärde. De stora grävningarna i Masthuggskajen fortsätter i höst.