Undersökningsområdet omfattar flera olika delytor inom Masthuggskajen (1960:2928) i stadsdelen Masthugget i Göteborg. Fornlämningen gränsar till Göteborg 216 som utgörs av de arkeologiska lämningarna efter staden Göteborg.
Masthuggskajen sträcker sig från stadsområdet i öster till Stigbergsliden i väster och utgör södra stranden av Göta Älv. Masthamnar och varv har funnits längs den södra älvstranden redan under 1600-talet. Begreppet masthamn syftar på våtförvaring av mastvirke och timmer. Den tidiga etableringen av masthamnar inom det aktuella undersökningsområdet är delvis okänd.
Kartan som ses på bild är ett allmänt utsnitt från Riksantikvarieämbetets Fornsök.
Sandarnaboplatsen – Göteborg 15
Rio Göteborg kommer under perioden april-juli 2019 att utföra en större arkeologisk undersökning inom fornlämningen Göteborg 15:1, även känd som Sandarnaboplatsen.
Boplatsen är en så kallad eponym boplats, vilket betyder att den har fått ge namn till en kultur/tidsperiod i västsvenskt mesolitikum – Sandarnakulturen.
Följ vårt arbete nedan, där vi kontinuerligt uppdaterar med nya inlägg från undersökningen.
Vi har arbetat med den största stadsarkeologiska undersökningen som genomförts i Västsverige någonsin!
Under 2013 startade den största stadsarkeologiska undersökningen som någonsin genomförts i Västsverige. Utgrävningen som pågick (2013-2018) i stadsdelen Gamlestaden i dagens centrala Göteborg berör den tidigmoderna staden Nya Lödöse som låg här mellan åren 1473 och 1624. Projektet är ett samarbete mellan tre aktörer och Rio Göteborg har arbetat på platsen sedan 2012.
Mer resurser och information från Staden Nya Lödöse hittar ni på projektets hemsida som finns här.
Projektet ger även ut en populärvetenskaplig tidning som går att hämta här i pdf format:
Groddjursinventering på golfbanan i Torslanda
Golfbanan består av en 18-hålsbana och en 8-håls korthålsbana, belägen vid havet på den sydvästra sidan av Hisingen. På golfbanan finns nio dammar, vilka samtliga omfattades av inventeringen av groddjur. Både större och mindre vattensalamander är sedan tidigare kända från området, bland annat från en inventering 2011. Den större vattensalamandern är, liksom mindre vattensalamandern och övriga groddjur, fridlyst. Den större vattensalamandern är även upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv, bilaga 2 och 4. Detta innebär att man dels ska utse speciella bevarandeområden för arten (Natura 2000-områden), dels att dess lek- och viloplatser ska skyddas samt att arten inte får fångas eller dödas. I Sverige har detta skrivits in i Artskyddsförordningen.
Den större vattensalamandern lever större delen av året på land, ofta i fuktig lövdominerad skog, men i början av våren söker sig salamandrarna till dammar för att leka. Under lekperioden, som vanligen inträffar mellan april och juni, utvecklar hanarna en tandad ryggkam. Längs svansens sidor framträder en silverskimrande strimma. Under leken uppvisar salamandrarna ett parningsspel i vegetationen på grunt vatten. Under sena vår- och försommarkvällar visar hanarna upp sig för varandra och för honorna. Efter parning och befruktning fäster honorna omsorgsfullt äggen ett och ett invikta i bladen på vattenväxter. Äggen utvecklas sedan till frisimmande larver som lever i dammen under några månader innan de utvecklas till vuxna individer och vandrar upp på land.
Hane och hona av större vattensalamander i en av dammarna på golfbanan. Honan är delvis skymd av vegetation. Notera hanens karaktäristiska ryggkam.
Kvällsinventering vid en av dammarna på golfbanan.
Gamla Älvsborgs slott. Göteborg 185 inom fastigheten Majorna 140:8, Göteborgs stad och kommun. Arkeologisk förundersökning i form av skadedokumentation av befästningsmur.
Fastigheten ligger inom fornlämning Göteborg 185, vilken utgör lämningarna efter Gamla Älvsborgs fästning. Vid undersökningen dokumenterades delar av befästningsverken. Då befästningsmuren blivit bortsprängd och bortgrävd utfördes undersökningen genom att schaktet rensades upp för att därefter skadebeskrivas, fotograferas och mätas in. Profilritning upprättades i ena sidan av schaktet. Inga naturvetenskapliga prover insamlades.
Den del av befästningsmuren som sprängts bort var 4,5 meter lång och cirka 3,4 meter bred. Muren har uppförts på hälleberg. Mot murens utsida (Göta Älv) kunde vattenavsatta lager dokumenteras och över dessa fanns bevarade jordlager med fynd. Den bevarade höjden av muren i kanten av schaktet är 1,4 meter. I den östra och västra sidan av schaktet finns bevarad förlängning av befästningsmuren. I schaktets södra del påträffades omrörda raseringslager. I schaktets östra kant påträffades även lämningar efter 1800-talets industriverksamhet på platsen. Efter att dokumentationen genomförts täcktes skadan med markduk och därefter med särskiljande grusmaterial. Ovanpå grusmaterialet placeras sedan fettavskiljaren.
Efter avslutad undersökning anser Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ att inga ytterligare antikvariska åtgärder krävs inför installationen av fettavskiljaren. Fornlämningen kvarligger dock under nivån för skadedokumentationen i det aktuella schaktet.
Lindås 1:3 och 1:133 Askims socken, Göteborgs kommun. Arkeologisk utredning.
Utredningsområdet är beläget i Lindås i Askim söder om Göteborg. Det är en del av ett obebyggt bergigt område delvis bevuxet med skog och sly. Kring detta område finns bostadshusbebyggelse.
Inom utredningsområdet finns inga sedan tidigare kända fornlämningar och inga arkeologiska undersökningar har genomförts. Väster om utredningsområdet finns en vårdkase, Askim 83:1, och en historisk husgrund, Askim 83:2, och i sydöst finns en stensättning, Askim 84:1.
Åtta schakt upptogs i det område som var tillgängligt med grävmaskin. I de områden där maskinen inte kunde ta sig fram grävdes sju provgropar. Schakten och provgroparna dokumenterades med RTK-GPS, beskrivning och fotografi. På grund av dålig GPS-mottagning i det tätbevuxna området mättes schakten och groparna in som punkter.
Lagerföljden skiftade, med ett lager förna av varierande tjocklek följt av mer eller mindre humös sand, och på vissa ställen mer siltigt material. De flesta schakt innehöll stora mängder sten och block. Längs med vägen i den norra delen av området fanns under förnan påförda massor.
I S5 och S8 påträffades frostsprängd och svallad flinta. Ingen av flintorna kunde med säkerhet sägas vara avsiktligt sönderdelade. Inga fornlämningar registrerades under utredningen och Rio Göteborg anser inte att ytterligare antikvariska åtgärder krävs inom området.
G1514:1 inom Styrsö 2:613 m.fl., Styrsö socken, Göteborgs kommun. Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte.
Fornlämningen upptäcktes vid en arkeologisk utredning 2015 som även den utfördes av Rio Göteborg. Vid utredningen påträffades fynd i form av slagen flinta, kvarts och bergart. Bland fynden fanns bland annat en fragmenterad skafthålsyxa av diabas, en avslagsskrapa och flintavfall som genom sin sönderdelning daterats till senneolitikum-äldre bronsålder.
Vid förundersökningen grävdes sexton schakt med grävmaskin. Då fornlämningen i detta skede enbart skulle avgränsas inom undersökningsområdet avbröts grävningen av ett schakt när ett tillräckligt stort fyndmaterial påträffats, detta för att inte skada fornlämningen mer än nödvändigt.
Slagen flinta påträffades i nio av de undersökta schakten (S1-3, 8-11, 13 och 16). I S11, 13 och 16 framkom enstaka flintor, dock huvudsakligen i matjorden eller i störda kontexter. De sju fyndtomma schakten (S4-7, 12, 14-15) var i stor omfattning störda av sentida aktiviter. Fornlämningen har avgränsats av fyndförande schakt, berg i dagen samt storblockig morän. Fornlämningen har inte avgränsats utanför den aktuella fastigheten och inte heller under befintliga byggnader.
Efter avslutad avgränsande förundersökning har fornlämningen fått en något mindre utbredning. I det fall byggnationsplanerna kvarstår inom den nu avgränsade ytan, anser Rio Göteborg att fornlämningen bör förundersökas.
Inventering av dvärgålgräs (Zostera noltii) på Styrsö
I Sverige finns tre arter ålgräs, det vanligaste är ålgräs som även kallas bandtång (Zostera marina). Lite ovanligare är dvärgålgräset som tidigare kallades dvärgbandtång (Z. noltii) som är upptagen på den svenska rödlistan som sårbar, VU. Även smal bandtång (Z. angustifolia) förekommer i Göteborgs skärgård och är upptagen i den svenska rödlistan som starkt hotad, EN. Smal bandtång är vanlig i västra Jylland och svår att skilja från dvärgbandtång.
Ålgräsen bildar ängar på grunda bottnar som är sandiga till leriga och utgör viktiga livsmiljöer för många arter av djur och växter. Biotopen är viktig som bland annat uppväxtmiljö för fisk och det är av stor vikt att bevara dessa miljöer. Ålgräsängar är globalt hotade och har minskat kraftigt de senaste 50 åren och finns därför med på OSPAR:s (Oslo-Pariskonventionens) lista över hotade eller
minskande habitat.
Dvärgålgräs kan växa enskilt eller tillsammans med ålgräs och bilda ålgräsängar. Dvärgålgräs växer ned till en meters djup i skyddade vikar med dyig ler- till sandbotten. Dess blad blir upp till 20 centimeter långa och den är förankrad i botten med en krypande jordstam med adventivrötter.
Inventeringen vid Styrsö Skäret utfördes med hjälp av vattenkikare under en dag i början av juni 2014. Inventeringen visade att den viktiga biotopen ålgräsäng finns inom inventeringsområdet. I de grundare partierna av ålgräsängen fanns fläckvis förekomst av dvärgålgräs samt hår- och skruvnating. Att gräva ned en kabel ett par meter ut i vatten skulle innebära att en stor del av förekomsten av dvärgålgräs i den aktuella viken påverkas. Troligen skulle även den resterande ålgräsängen påverkas negativt av grumling och överlagring av sediment vid ett grävföretag.
Inventering med vattenkikare.
Förundersökning Lundby 231 Bräcke Diakoni. Arkeologisk förundersökning.
Vid förundersökningen förlades schakt jämnt över ytan, med hänsyn till topografin. Sexton anläggningar påträffades i de tolv maskingrävda schakten. Den västligaste delen av den berörda fastigheten har tolkats som en extensiv boplatsyta, tillhörande Lundby 231. På den östligaste delen av undersökningsområdet påträffades en stenpackning i bergsskrevor. Stenpackningen har tolkats som en grav och registrerats som en ny fornlämning, intr. nr 1349:1.
Rio Kulturkooperativ anser att den del av fastigheten som tolkats som en extensiv boplatsyta tillhörande Lundby 231 inte behöver undersökas vidare.
Rio Kulturkooperativ anser att den del av fastigheten som berörs av den nyupptäckta fornlämningen 1349:1 bör vidare undersökas om exploateringsplanerna vidhålls.
Björlanda 297 inom Låssby 3:84 m. fl. Björlanda socken, Göteborgs kommun. Arkeologisk förundersökning.
Platsen undersöktes med maskinschakt jämnt fördelade över undersökningsytan. I schakten påträffades slagen flinta, kulturlager och ett mindre antal anläggningar. Flintan kan genom sin sönderdelning dateras till perioden mellanmesolitikum – metalltid. Två radiometriska dateringar av kol har utförts med resultaten 5090+-45 (stolphål) och 1656+-30 (kulturlager).
Rio Göteborg anser att lokalen Björlanda 297 bör slutundersökas vid fortsatt exploatering av fornlämningen.
